This blog has moved

This blog is now located at http://deniserudberg.blogspot.com/.
You will be automatically redirected in 30 seconds, or you may click here.

For feed subscribers, please update your feed subscriptions to
http://deniserudberg.blogspot.com/atom.xml.

Äh...

...den här dagen blev inte direkt den kreativa flod som jag hade tänkt mig. Istället har jag mest flytt i tankarna dit där snön inte finns. Mao våren.

Istället blåser det kallare än någonsin och snön sticker som pilar i kinderna. Kidsen är fortfarande sjuka och hostar trots antibiotika. Och med hostar menar jag hostar som Skorpans avgrundsrosslingar i Bröderna Lejonhjärta.

Våren, where are thou? Please hurry!

Träningsvärk...

...är bara förnamnet. Svetten stänkte inte så mycket som jag hade hoppats på, även om jag tog i så mycket jag bara orkade. När jag var yngre rann svetten så fort jag drog på mig träningskläderna, men det där verkar inte funka längre. Kanske är jag inte lika vältränad som då eller så var det bara kallt inne i träningssalen. Jag väljer den senare linjen....

Om jag blev snäll? Jovars. Jag fräser i alla fall inte så fort jag öppnar munnen och det går inte längre att grilla mackor på min andedräkt. Men idag ska jag iväg och jobba och maken tar över skiftet i sjukstugan. Solen skiner och...ja, det kan nog bli en helt okej dag.

Ikväll...

...ska här tränas. Ojoj, vilket mastodontpass jag planerar att köra. Vi pratar svettas så att det stänker. Vi pratar duktig träningsvärk imorgon. Vi pratar blodsmak i munnen.

Jaja, det behövs helt enkelt fås utlopp för en del överskottsenergi efter att ha varit inomhus lite för mycket den senaste veckan. Jag är helt enkelt inte skapt för den uppgiften. Så ikväll...då jäklar i havet. Endorfinerna kommer explodera inne i min kropp och jag kommer bli så snäll så snäll. Vilket ska tilläggas att jag inte är just nu. Just nu är jag "the Bad Bitch from Hell". "Kvinnan som Gud glömde" "She-monster" etc etc.

Att vara hemma...

...med sjuka barn är lite speciellt. Jag upplever det som om att vi har varit det ganska mycket de senaste månaderna. OCH DET GÖR MIG FAN GALEN!

Ehh, alltså, nu menar jag inte att rasa ut på något vis eller på något vis göra sken av att jag inte kan hantera situationen. MEN JAG BLIR HELT LOOOONY SNART.

Äsch, jag ska släppa det här nu och djupandas. INNAN JAG FULLKOMLIGT FLIPPAR.

Zobril, anyone?

Ehhh, jo Martin...

..., jag är en av dem. Men så har jag ju alltid varit en ängslig"Geek..." Till er som ännu inte provat sjuttiotalsklassikern så kan jag bara sända er mina varmaste rekommendationer.

Och förresten Martin, jag tycker det mest verkar fånigt med den där värmen. Vem vill ligga vid en pool och sola hela dagarna? Springa på stranden i solnedgången och äta thai-food 24/7? Vem vill blicka ut över horisonten och fundera över om det är poolen eller havet som gäller nästa dag? Va? Vem?

Hälsningar den sjukt bittra människan på trettioåtta vårar som efter denna stränga vinter har en hud mest värdig en krokodil...

Jamen seriöst...

...KOLLA TUPPEN! Tänk vilken pysslare som gömmer sig bakom min skygga lilla författarfasad, va? Fast vid närmare eftertanke så misstänker jag faktiskt att tuppen är en höna.

Bloggzeimer...?

Ska erkänna att jag helt glömt av bloggen. Insåg först nu att jag missat att uppdatera på väldigt länge. Uselt, fruktansvärt och jäkligt lamt. Here goes uppdatering:

Fredag:

-Flytt av kontoret

-Besök hos kiropraktorn (shit, vad det knakade den här gången)

-Insåg att jag har en jäkla massa fakturor som ligger och väntar på att bli skickade, men gjorde inget åt det.

-Middag hemma i form av tacos

-Höll på att få ett hysteriskt sammanbrott när jag insåg att "På spåret" var undanskuffat till förmån för OS. Har jag sagt hur mycket jag avskyr sport på teve? Maken och jag satt och eldade upp oss över fenomenet en lång stund.

-Somnade strax efter nio när det var som mest spännande i Morden i Midsomer

Lördag:

-Vaknade och insåg att jag somnat utan att ha borstat tänderna. Men hur äckligt är det inte? Jag måste lägga av med det där. Och snälla säg inget till min tandläkare, då kommer hon helt att förlora hoppet om mig. Min tandläkare är mycket sträng och jag är lite rädd för henne.

-Åt lunch på stan med Lopps, vi studerade förbipasserande hundar. Vår favorit var en svart stor sak som bar på en blå boll.

-Lopps och jag gick på bio och såg Prinsessan och Grodan. Jag sov mig igenom halva. Jag brukar göra det hur spännande det än är. Tyvärr är det ett släktdrag från min far som jag börjar misstänka lider av Nakrolepsi Light.

-Åt middag hemma som maken fått till riktigt bra.

-Såg alla bidragen i Melodifestivalen och konstaterade att mina favoriter var Pernilla Wahlgren och (surprise) Peter Jöback. Jag älskar Pernilla och tycker att hon är fantastisk. Folk som tycker annat borde söka hjälp.

-Somnade faktiskt inte när jag nattade, men gjorde det istället en kvart senare i soffan framför någon film. Maken var rätt sur och tyckte att jag borde kolla upp mitt sömnbehov.

Söndag:

-Tog en sväng på Panduro Hobby och laddade upp rejält till pysselskåpet.

-Åt lunch här hemma med två galna barn som mest ville flippa på de nya flirtkulorna och klistra fast paljetter på pappas kostymer.

Angående det där med min sömn...jo, så här ligger det till: När jag befinner mig i superintensiva skrivperioder så sover jag oroligt och sällan mer än fem-sex timmar per dygn. När jag sedan lämnat ifrån mig relativt färdigt material och alla inblandade känner att vi är på rätt spår, så går luften ur mig och jag sover som aldrig förr. Men det brukar normalisera sig efter ett par veckor.

Nu måste jag ge mig ut till pysselbordet och försöka förhindra att hela rummet förvandlas till ett helklätt paljettpalats. Solong/D

I morgon...

...ska jag flytta kontoret. Tillsammans med G ska jag inhysa mig i nya spännande lokaler, vi är grymt exalterade. Innan jag såg till att skaffa mig ett kontor arbetade jag på bibliotek alt café. På bibblan höll jag på att bli galen av alla som hostade och nös omkring mig. Dessutom störde jag min omgivning genom att hamra för hårt på tangenterna. Café-alternativet höll på att göra mig galen till slut eftersom man faktiskt bara kan dricka ett visst antal kaffe under en dag. Och jag tillhör sorten som inte har kurage nog att ockupera en plats en hel dag utan att kompensera detta genom att på något vis betala för mig.

Hur mötet hos förläggaren avlöpte i går? Alldeles fantastiskt bra, faktiskt. Vi är rörande överens och har koll på läget. Jag ska göra ytterligare en redigering innan manuset ska överlämnas till redaktören för ytterligare granskning med rödpennan i högsta hugg. Men de övergripande ändringarna av handlingen och karaktärer är på plats. Jag ser fram emot att få gå lös på manuset nu igen.

Det är en skön känsla att allt är i rullning. Lite läskigt, men skönt.

Det finns två saker...

...som jag aldrig kan gifta mig med. Jeansjackor och skinnjackor.

Är det inget världsproblem? Nej, förvisso inte, men jag ställer mig en smula undrande. Hur kommer det sig att jag ändå gång på gång, år efter år försöker? Kan jag inte bara ge upp tanken på att försöka se cool ut i en åtsmitande skinnjacka eller en sliten jeansjacka med en sjal nonchalant slängd kring halsen? Varför ger jag inte upp?

Förmodligen för att jag är en patetisk figur som borde veta bättre. Jag borde veta min plats därinne i provhytterna.

En tisdag...

...passerar just nu utan att jag har något särskilt för mig. Har svarat på en del mail, försöker hitta på ursäkter för att svara på resten. Orkar inte riktigt. Det finns en sak jag ogillar med mailande....det här att man lägger över ansvaret på motparten så fort man skickat iväg sitt lilla meddelande.

"Har du kontaktat xxx i xxx-ärendet?"

"Javisst, jag mailade xxx förra veckan."

Jag förstår inte hur man kan lita blint på att mailet kommit fram till vederbörande, själv har jag fem olika mailadresser varav ett par av dem jag kollar kanske en gång per år. Slött beteende om ni frågar mig. Och då menar jag inte mig själv. Givetvis inte. Aldrig att jag skulle vara slö. Eller lat. Eller ostrukturerad. Eller...nu måste jag lägga mig på soffan en stund. Kan knappt hålla ögonen öppna.

Puh...

...har haft en hektisk dag. Precis som resten av Stockholms invånare så blev jag paff av vädrets makter. Måste dock ge en eloge till SL. Ja, faktiskt, det krävs stake att gå ut och be folk att stanna hemma.

Jag har fortfarande inte riktigt smält att jag faktiskt är klar med första rundan av redigeringen, har liksom inte hunnit varva ner än. På onsdag har jag genomgång av manus tillsammans med min förläggare och det ska bli makalöst spännande att höra vad hon tycker om resultatet.

Ikväll ska jag ut och äta middag tillsammans med ett mycket trevligt sällskap. Härlig start på veckan!

Jag...

...lyckades kamma hem en klänning från vintage-auktionen på Stockholms auktionsverk som gick av stapeln i måndags. Priset blev inte särskilt hutlöst, men nu till det riktigt pikanta glädjesmomentet...jag hade lagt ett bud utan att prova den. Tänkte att det liksom fick gå ändå. På ett eller annat sätt. Så jag kom hem med den lilla bakelsen och trädde den på mig. Och kan ni tänka er att den satt som om den vore sydd för mig. Denna vackra klänning som syddes upp till någon härlig kvinna för ungefär femtio år sedan. Vilket gör mig väldigt nyfiken, vem var hon? Hur såg hon ut och vilka tillställningar har denna klänning varit med på? Tyckte hon om sin klänning, var det en av hennes favoriter i garderoben? Den är uppsydd på Märthaskolans franska avdelning som på den tiden var Drottningens hovleverantör. Nu ska jag bara lista ut ett bra tillfälle att bära den.

Äntligen....

...är jag klar. Färdig med första redigeringsutkastet. Givetvis återstår tusentals ändringar och en massa fix, men jag har i alla fall lämnat iväg det.

I nästa steg är det dags för min förläggare att läsa och tycka. Kommer hon köpa det nya spåret jag lagt till eller får jag bakläxa? Det är sådant som jag just nu går och klurar på. Oavsett så ska det bli spännande att få höra hennes åsikt. Det här bollandet fram och tillbaka mellan författare och förläggare är för mig en väldigt rolig del av skrivandet. Kanske för att man faktiskt samarbetar med någon och har möjlighet att diskutera texten. Inte bara sitta på kammaren och vara introvert med sina tankar. Det är mysigt i början precis som vilken förälskelse som helst. Men sedan vill man till ut i dagsljuset och lufta sin kärlek. Ja, något sådant.

Detta innebär att jag kan vara ledig i helgen. Härligt! Semlor ska bakas, pulkor ska åkas och ojojoj vilken supermorsa jag ska vara. Allt för att återställa balansen som varit ordentligt skev de senaste veckorna med mig sittandes framför datorn 24/7. Nu ska jag scanna nätet efter de bästa semmelrecepten. Jag vill ha en klassisk semla och ingen exotisk variant. Här ska hetvägg fixas även om barnen mår illa av blotta ordet. Maken med för den delen.

Nä!

Jag är inte klar. Inte ännu. Däremot har jag närmare femtio Postit-lappar uppklistrade över hela kontoret som uppmanar mig att minnas allt som ska bindas ihop. De där lösa trådarna som måste få sin förklaring och rimlighet på pränt. Hur har jag ännu inte riktigt listat ut.

Kvällen har avlöpt mycket trevligt i form av middag med nära vän och jag fick ett bra uppslag när jag satt och sneglade på en känd popstjärna. Han som sjöng så vacker om Sara på sjuelva.

Skrivarmamman...

...sms:ade igår:

"Tycker det är tråkigt när du är nedkopplad. Det är faktiskt inte alls trendigt."

Nä, jag vet. Men det blir ändring snart. Bara sisådär nittio sidor redigering kvar. Mao rätt mycket. Sen tycker jag att vi ska slå till på en semmelfest här på bloggen. Semlor är en av Guds gåvor till oss undersåtar. En värdig klar-med-redigeringen-måltid. Givetvis med varm mjölk. Hetvägg är grejen. Solong/D

Hela havet stormar...

...jo, lite så har det faktiskt varit hemma hos oss. Jag har fortfarande rätt kraftig yrsel och mår konstant illa eftersom balansen är uppfuckad. Dessutom sitter jag med redigeringsarbete som hamnat rejält på efterkälken och kommer därför vara förhindrad att blogga så värst frekvent även denna vecka. Sen jäklar i havet. Oj, vad det ska bloggas då! Oj oj!

Nu ska jag åter sätta mig i den ställning som funkar för att huvudet inte ska spinna loss och ta en skorpa. På återseende. Au revoir. Solong. Snart så.

Kristallsjukan...?

Jo, tydligen är det vad jag har enligt min läkare. Först föll det för mig in i samma kategori som elallergi och amalgamförgiftning, men tydligen är Kristallsjukan ett känt fenomen och en riktig diagnos. Jaha, och här trodde jag att jag drabbats av en extra illasinnad variant av vinterkräket och istället har det lossnat en eller ett par kristaller i huvudet. Jag mår fortfarande rätt pyton, men det verkar ändå gå åt rätt håll. Ska hålla på med mina övningar som jag fått ordinerade. Hörs nästa vecka, solong/D

Kristallsjukan...mycket ska man visst vara med om.

Tänkte att...

...det kanske vore trevligt om jag i alla fall skrev ett kort inlägg så att ni hela tiden slapp mötas av den tråkiga bilden nedan. Men tyvärr är vi inte på benen än så detta är vad ni hör från mig för denna vecka. Nu ska det kureras och stås på benen som första mål. Te ska drickas i mängder och skorpor ska tuggas. Solong/D

Har vinterkräket på besök...

...om ni undrar. Känner mig fullständigt ur slag och på något vis orättvist behandlad. Varför måste detta monster komma här och nu, till just mig? Jag har inte tid att kräkas, fattar inte monstret det? Det räckte gott med problematiska bihålor förra veckan. Gnällig, anyone? Blä!

Och ni har väl inte missat....

...att lovely Kajsa Ingemarsson har börjat blogga?

Skynda er dit och läs!

Ovanligt inhopp...

...från maken. Som är han till höger...

Till middag...

...tänker jag önska mig ost. Ost i alla möjliga former och dofter. Illaluktande och mögliga. Bring them on! Måste genast skicka maken på ost-shopping.

Jag försöker...

....minnas vilka låtar som spelades ute kring år 1997-98, men det går inget vidare. Varför minns jag inte? Jag har gått igenom topplistor från de här åren, men det ringer liksom inga klockor. Jag minns egentligen bara The magic carpet ride. Bara den. Och den har jag redan använt i en bok. Det måste vara den typen av låt som gör klyschan rättvisa: "Låten du bara måste dansa till".

Jag tror att Mats Strandberg förmodligen är den enda som kan hjälpa mig med detta problem, men sannolikheten för att han klivit upp ur sängen än är tämligen liten. Jag lyckas alltid väcka honom när jag ringer, oavsett tid på dygnet. Hallå Matsy, dags att vakna! Rudberg is calling!

PS! Btw så har Mats börjat träna och han är helt oemotståndligt snygg. Such a babe!

Bilden är snodd från Mats blogg som jag tror är snodd från ytterligare en annan blogg.

Det blev en fantastisk...

Sotade ögon...

...afton igår. Idag seg, men detta till trots är jag redo att skriva. Nöden har visst ingen lag.

Somnade gjorde jag, med sminket på. Är det bara jag eller är det inte ett övermäktigt projekt att tvätta bort sotade ögon med vattenfast mascara klockan tre på morgonen?